Jubel för Järnaopera
Recension från DT 26 juni 2006 
Läs recension från DT
I mycket god tid fylldes Skifsladan vid Emilssons farmors föräldrahem och efter vad som i musikprogrammets paus berättades i radioapparaterna från fotbolls-VM var det ett dubbelt lyckat val.

Gratis och blandad musik, lövad lada, högsommar, en bygd full med sommarlediga, ett otvunget anslag och goda musiker - det är en tilltalande brygd.
I Mozarts klarinettkvintett visade Emilsson själv på klarinetten hur mycket arrangemanget betyder för honom. Övriga, namnkunniga, i stråkensemblen var ganska oskärpta, men kom att spela upp sig ju längre konserten led.
Hur mycket kron ska det egentligen vara i kaffet för att det ska få angenäm styrka och smak? Hur mycket ska man hälla i för att ändå kunna hävda att man både är nykter och klok? Hur lång tid tar det att vittja tvåhundrade krok? Får Schewen hålla på långt in på förmiddagen? Allsång påbjuden.

Trubaduren Alf Granberg sköt in Martinsons Juninatten under martallens topp och kan i sina memoarer konstatera att han sjungit mot Kungliga operans stjärnsopran Jeanette Bjurling. De var riktigt rörande i Adophsons kontaktannons-visa.
Imponerande att en koloratursopran med vacker huvudklang kan gå ned i en behaglig visröst - det blir ofta svårt överproducerat när operasångerskor ska sjunga i andra genrer.

Emilssons klarinettgök under Visa i midsommartid var minnesvärd, liksom arrangemanget. Det gäller också Daniel Viklunds Jungfru Maria.
Men vore det inte för Piga ô tyttgubben skulle jag inte åkt alla mil till Uppsälje. Bjurling, Viklund, Pergolesi och Järnamål - det föreföll oemotståndligt.
Det svängiga kapellet flyttar upp på skullen. Viklund drar på sig nattmössa och -särk. Pottan, stolen, skrivbordet, pengahögarna är rekvisita. Den gamle rike ungkarlen (tyttgubben) gnäller i bäddsoffan. Bjurling knyter på sig ett förkläde och gör entré som finurlig piga.

Piga ô tyttgubben innehåller två stora språkliga prestationer: Viklund har översatt G B Pergolesis 1700-talsitalienska till rungande Järnamål, men inte bara det.
Texten är full av språkliga finesser där "toku" rimmar på "kroku" och Uberto kanske skulle få "tä hä" med Serpina om han inte vore sådant "mähä". Det är knepigt med "ho sôm åbäk sä" och som dittills "väre skrätjass". Recitativen är en fröjd. Folk skrattar så de tjuter.

Den andra stora prestationen gör Bjurling som på fem dagar pluggade in det Järnamål som för utomstående är rena grekiskan.
Med en lustfylld subrettröst gör hon det så bra och mustigt att Viklund själv inte kan hålla sig utan måste göra långa pauser för att skratta av sig. Den här 35-minutersoperan på Järnamål måste ju helt enkelt ges igen någonstans!

Musik i Ladan röner ett mycket stort intresse. Något litet inträde vore inte mer än rätt och arrangemanget skulle kunna byggas ut. Men kanske skulle en del av charmen då gå förlorad.
Jens Runnberg